söndag 27 december 2009

Zima - vinter

Måsars skrin och doften av ännu fallande snö vid brofästet.
Vindstilla och ovanlig tystnad i kontrast mot stadens vanliga larm, förutom fåglarnas upphetsade väsen och det vindlika ljudet av flodens eviga, långsamma förflyttning. En dämpad verklighet likt ljudet av en trombon med svalt sordinerad röst. Lugn vintersöndagsfrid i Prag.


onsdag 2 december 2009

Gammalt och nytt i Kobylisy

En alldeles vanlig gatukorsning i en förstad till Prag city - Kobylisy. Här trängs, som på så många andra platser, gamla byggnader med nya eller nyrenoverade. Jag kände av trivseln i samma stund som jag kom hit, högt ovanför stadskärnan. Här kände jag att mänskor verkligen bor och lever med varandra, andas, samtalar, delar sorg och glädje på ett odramatiskt vis... En alltigenom levande stadsdel. Här kunde jag sannerligen bo.

Gemenskap och demokrati

Jag hör ju inte hemma här, är en utomstående som står mitt i, iakttagande, men deltar likafullt. Känner förbindelse, glädje, beröring och generositet. Jag får, jag är välkommen. Och till och med husfasaderna runt om lutar sig inåt för att lyssna, för att vara med i gemenskapen på Albertov den 17 november där vackra fanor vajar strax innan avgång mot Narodní. Vi är många tusenden som promenerar tillsammans med flaggor, vit-blå-röda rosetter på ytterkläderna, skramlande nyckelknippor, visselpipor och plakat som uttrycker allt från tacksamhet och glädje till alla andra åsikter som demokrati garanterar att man har rätt att uttrycka. Jag känner mig stolt och tacksam för att få närvara.

Vackra språkljud

Jag åker med min vanliga buss till jobbet denna frostiga morgon. Två kvinnor samtalar oavbrutet i tio minuter några säten framför mig. Trots att de håller en låg röstvolym är det inte svårt att höra vilket språk de använder. Och de minner mig med glädje om många lokaltrafikfärder i den Gyllene Staden. Knappt en enda vokal når fram till mina öron, enbart skarpa s, tje- och scheljud och så alla andra konsonanter med eller utan hasek som kommer så tätt inpå varandra. Som en strid lycklig ström av viskande vatten, en brusande porlande liten bäck i skogen som hoppar och far över stock och sten, runt nästa krök och nästa...

torsdag 26 november 2009

Respekt

Respekterat magasin.

lördag 21 november 2009

Förmiddag i Petrín - 17 november 2009

Inför jubileum, manifestation och fest. Stillhet, klockringning och fågelkvitter uppe i Petrín. Strahovs eller Loretas klockor? Vördnadsfull tystnad.

torsdag 19 november 2009

Vojanovy sady

Haiku för Svarta Oxen

Sorl i ölstugan
grovhuggna bord & samtal
- varm glad närvaro

15 november 2009 - tillbaka

Fjädermönster i de stålblå skymningsmolnen
över staden vars nattljus nu tänds
det ena efter det andra
Måsarna samlas i rader på brostockarna
med exakta paradliknande avstånd mellan sig
Floden brusar som den gjort -
alltid

Om att släppa taget

Jag vill inte tvätta Prags ljumma regn ur min jacka, vill inte vädra ur ölstugedoften från tröjan jag bar på Svarta oxen och Hankatten, vill inte torka av gatudammet från skorna som vandrade från Albertov till Narodní den 17 november. Jag behöver lugnt simma i minnena ytterligare en tid, få vara kvar i upplevelserna som rullar i mitt inre som ögonblick fastän de var och är långa äventyr, som aldrig kommer tillbaka, innan jag kan släppa taget och börja längta igen.

fredag 30 oktober 2009

Höst II - oktober - Rijen

Oktober i Prag
färgerna passerande
- ny tid väntar oss alla

Höst - snart november - Listopad

Det är sen höst i Prag.
Färgerna skiftar i koppar, brunt och guld.
Det är snällt för ögat, i kontrast till den mildgrå himmeln.
Inte som på bilden, en solsprakande höstdag år 2007.
Månadsskiftet närmar sig raskt och en haiku är på sin plats:
November i Prag
dimmans nakna närvaro
Frihet och Längtan

fredag 23 oktober 2009

Trappan

Längtan trappas upp.

Villa Synvilla

Den vackra byggnaden intill slottstorget har alltid fascinerat mig. Vem var arkitekten? Hur tänkte han? Jag förmodar att det inte var en hon. Under mitt senaste besök vågade jag mig äntligen in på gården och fick en närmare titt.
Vem bor här? Vem residerade här när palatset uppfördes?
Synvillan är genialisk.

En slags grafitti inkarvad i fasaderna gör just synvillan fullkomlig och perfekt. Genialiskt! Schwarzenbergpalatset är praktfullt!

onsdag 7 oktober 2009

Installation

Att vara berövad frihet?
Denna installation, vid foten av Petrins kullar, stör mig varje gång jag passerar. Den är påtaglig, den kommer tätt inpå mig även om jag enbart hastar förbi. Ska jag uppfatta den uppifrån och ned eller tvärtom? Och det stör mig att trots att jag varje gång läst skylten intill så kommer jag inte ihåg namnet på konstnären. Den smärtar. Den gör mig bedrövad. Och jag kan inte låta bli att stanna till en stund, varje gång, en stund för att reflektera. Jag söker efter en positiv synvinkel, men hittar inte något alls att greppa tag om.Strax intill, vid ett träd, finns en liten gravsten. Vem mötte slutet här?

fredag 2 oktober 2009

Blå blott blått blues och guld

Blå är aftonen
Blått och gyllene är sinnet
Floden sjuder av liv
Staden lever
Guld

P & P

Äntligen var jag där igen. Peters och Paulus spiror mötte oss i soldiset denna varma - heta! - septemberdag. De har stått där i århundraden. Nu var jag åter på min favoritplats i Prag.

Där var Libuse, hennes äktade och alla di andra märkvärdiga personligheterna i parken intill.

Och skuggorna och solljuset ...
Minnet av de storslagna vyerna lämnar jag till en annan dag.

torsdag 24 september 2009

Betraktelse #1 - 0909

Vidpass klockan sju en septemberkväll, tar solen ett tillfälligt dopp i Moldau och får fasaderna att glöda ytterligare. Som om denna stad behövde än mer guld. Som om vår livgivande stjärna vill yttermera påpeka sin existens. Jag behöver aldrig begära eller önska något av Prag. Hon förser mig med skönhet, med kraft, med musik utan att den hörs utanför mig. En ljum afton med sällskap, i staden där jag aldrig någonsin känt mig obekväm, förvandlas sakta från verklighet till ett minne att bevara, försvara, att hålla kärleksfullt nära.

Na shledanou

Vi lämnar landet- krasna zeme! - leende. Inga tårar denna gång.
Under våra fötter breder hon ut sig i all sin prakt nedan septembersommarlätta moln. Minnet fyllt av dagar fyllda av upplevelser, fyllda av dofter, smaker och synintryck som ska virvla länge, länge runt innan de landar, om de någonsin landar. Kanske fortsätter vår flykt, vår flygtur i den vackra staden, i en evighets dröm.

onsdag 9 september 2009

Nio spiror av tusenden...eller tio?

Dagens datum 090909 ser grafiskt ut som en dans, en rytm.
Idag ligger tio dagar mellan mig och Prag.
Och jag dansar...

onsdag 26 augusti 2009

Tidlösa tak

Snön hasar sig lojt nedför hustaken i dagsmejan.
Solen värmer efter snöstormens vilsna virvlande dagen före.
Mala Stranas myller är en mild Moder denna dag i mars.

fredag 21 augusti 2009

En fiskare

En fiskare vid Vltavas strand. Blev det något napp?
Ganska precis en månad kvarstår innan jag får återse Henne.
Då får jag åter vandra - med sällskap! - på Petrins sluttningar, ned mot Mala Stranas myller och fortsätta mot flodens flöde. Vi promenerar över Legionärsbron och stannar till för en stund på ön alldeles mitt i. Här är vi omgivna av Moldaus stolt flödande vatten.
Sedan? Finner jag en fiskare vid stranden?

fredag 7 augusti 2009

Den är här...

Inom kort ska jag återse henne och resan har redan börjat.
Bordet för middagen på "stora dagen" är bokat och sökandet efter ett, för ändamålet passande, musikevenemang har inletts.

Jag drömmer om gatornas mönster; om alla ljud som samlas till en symfoni eller i natten en stråkfylld kammarkonsert; om mångfalden och kontrasterna i hennes väsen, nytt & gammalt om vartannat; om dofterna och om allt annat hon bjuder mig på, vid varje återseende.

Den är här nu. Resan börjar här.

torsdag 25 juni 2009

Gyllene och glänsande i aftonsolen står korset på Bron.
Här söker mänskor svar, hopp och förtröstan.
Och här finner vissa mänskor ibland precis vad de söker...

måndag 8 juni 2009

Klockorna

Jag står på Petrins sluttning en söndag i oktober och njuter av vyn. I samma ögonblick, vidpass klockan tolv, börjar Stadens alla kyrkkockor ringa...

fredag 8 maj 2009

Tornen

I förgrunden står tornen stoltserande.
I bakgrunden av din tanke finns vad..?
I bakgrunden av förgrunden tornar molnen upp sig.
Vad finns nu i din tankes bakgrund?
I min tankes för- och bakgrund finns alltid och endast Hon, den vackraste av alla.

Ö

Från ön kan Bron skådas från ett annat håll.
En vinterdag kan ett träd skymma sikten, men å andra sidan skapa en central fond för betraktelsens upplevelse.
Vad är fokus? Vad är centrum för vår uppmärksamhet?

lördag 11 april 2009

Lyckovo II

I all sin fortsatt mjuka prålighet, trots stadens genomgångna svårigheter, ligger hon där. Skolan vid Lyckovo i Karlin. Här syns barn gå in om morgonen och komma lättade och uppspelt glada ut på eftermiddagen, precis som vid vilken skola som helst här i världen.

Och en gång eller annan kan en blek måne skymta i vårskymningen.

Lyckovo i Karlin

Så här såg parken och skolan ut år 1906. Uppenbarligen är den förevigad nybyggd, en vår- eller försommardag då det grönskar. På den tiden kallades platsen Riegrove namesti - Riegrovtorget.

Man kan ana stadens välstånd och prakt.

Idag heter platsen Lyckovo namesti. Den ligger i stadsdelen Karlin, den del av Prag som drabbades allra hårdast under den värsta översvämningen på 100 år, som drabbade staden 2002. Husen i detta område byggdes från början i en eller två våningar, men med tiden byggdes de på med flera våningar och i egentligen håller inte de ursprungliga husen för trycket av fler våningsplan. Under översvämningen blev behovet av renovering uppenbart. Karlin renoveras fortfarande idag 2009.
Ovanstående foto, som visar Lyckovoplatsen åt andra hållet, är taget 100 år senare, år 2006 i mars månad då en snöstorm, som "lamslog" staden slog till. Jag bodde då i en vecka i en vacker sekelskifteslägenhet med utsikt över parken. Av någon anledning kände jag mig hemma här.

torsdag 12 mars 2009

Pulka i Petrin

Nyfallen snö idag i mars
får mig att minnas snön i mars i Prag ett annat år.

tisdag 10 mars 2009

Olcany

Idag för mig min längtan till stillheten på Olcany kyrkogård.
Den oändligt stora.
Gravsten vid gravsten och Jesus vakar över somliga av dem.
Gamlingar lämnar blommor vid sina bortgångna käras viloplatser.
Krumma. Vattnar lite. Fågelkvitter i mars månad.
Små rännilar av smältande snö.
Ack, som jag önskar....

Karel C

Den enkle mannen, märkt av sjukdom redan från ung ålder, lärde mig tidigt mycket om det Centraleuropeiska landet med det märkliga språket. När längtan blir för stor, för ohanterlig, återvänder jag gärna till hans romaner, hans texter, hans ord. Någon beskrev hans verk som bra & dåliga i samma andetag. För mig är han en Prins. En Prins som ville se saker för vad de är och beskrev dem därefter. En Kejsare ser verkligheten som han vill se den, Prinsen beskriven verkligheten som den är.
I min Värld.

Dyrgripen

Så blev den då min.
I utbyte mot en dyr penning står den nu i min bokhylla. Boken som inte finns utgiven på svenska, men som är översatt till engelska 1929, beskriver Karel Capeks resa i Italien i början av 20-talet. Den engelska förstaupplagan vill jag tillägga. Nu återstår att finna hans reseskildringar från England och Spanien. Berättelsen om hans resa genom Skandinavien - Resan i norr - är en kär bok jag ofta återvänder till. Karel C ser i den, Sverige med öppna ögon, ett land jag längtar tillbaka till, fastän jag inte var född när boken skrevs.

lördag 28 februari 2009

Världen sedd från ovan

Bohuslav Martinu växte upp i Policka. Fadern var skomakare till yrket men var även en av mannarna i brandbevakningsstyrkan i staden. Således växte Bohuslav upp i ett torn 193 trappsteg över marken. Kanske har det färgat en del av hans musik. I dagarna är det 50 år sedan denne märkvärdige tonsättare gick ur tiden. Hans komponerade flöjtmusik är lätt och leksam. Fältmässan tillägnad det fruktansvärda som hände i Lidice 1942 är ett massivt verk av svartaste sorg. Ännu ett litet mästerverk är en trio med liten trumma, som jag fick avnjuta live härom året. Barnet i Bohuslav levde under hela hans levnads tid. En fantastisk mänska och hans tillika fantastiska musik lever vidare.

måndag 2 februari 2009

Tramvaje

Titt som tätt när jag åker med någon av min nuvarande hemstads spårvagnar, sluter jag ögonen och ser för mitt inre en annan stad passera förbi utanför fönstret. Jag väntar. Jag önskar. Jag hör nästa stationsutrop:

Pristi zastavka, Malostranska!

Det enda som avslöjar att min önskan förblir en dröm är känslan av vagnens fart och att den inte kränger på samma sätt, som i den önskade stadens. Likafullt väntar jag varje gång på utropet och på att jag ska kunna stiga av på Lillsidan och vandra vidare bland gränderna upp via Uvoz till Petrin, för att njuta av utsikten över Städernas Stad.

fredag 23 januari 2009

Bohumil H

1997 flög han ut genom ett fönster från femte våningen. Varför vet vi inte, men hans alltför högljudda ensamhet ljuder ännu vackert. Kanske flög han till den där rotundan i Budec, där han en gång fann att alla döda duvor samlats för att dö? Kanske överkom han äntligen tvivlet på att hans egna vingar skulle bära? Bohumil Hrabals berättelser lever kvar och filmerna baserade på dem. Och han ger mig ännu idag förtröstan på människans godhet.

lördag 10 januari 2009

Seglare söderut

En av de vackraste vyerna i Prag avnjuts uppe vid Vysehrads klippor. Gläd dig åt Vltavas flyende flöde söderut liksom norrut och stillheten på denna historiska plats. Njut av mosaiken ovanför porten in till katedralen tillägnad apostlarna Petrus (som ju betyder just klippa) och Paulus, vars spiror syns vida omkring. Ströva i parken med de fantastiska statyerna av Libuse och andra historiska personligheter skapad av Myslbek. Vandra i kyrkogården och ägna en tanke åt alla storheter som vilar här; Dvorak, Smetana, Mucha och bröderna Capek för att nämna några. Det var här som prinsessan Libuse förutspådde Prags storhet. Och storhet är hon. Än idag.

Dagar förbi

Vissa dagar tar Längtan ut sin rätt,
på ett smärsamt men bitterljuvt sätt.
Hon lockar och drar, i själen hon far
fram som en vindil. Jag blir aldrig mätt
på tinnar och torn, hennes poesi.
Dagar utan henne är dagar förbi...

fredag 2 januari 2009

Labyrinter

I en av Prags vackra genomgångar eller gallerior som vi skulle kalla dem, finns denne ryttare, skapad av David Cerny. Lucerna Pasaz byggdes i början av 1900-talet av Vacslav Havel, farfar till expresidenten Vaclav Havel. Lucerna har fått behålla mycket av sin forna prakt. Fler passager med vackra namn finns på många håll i stadens centrum. Lucerna betyder lykta eller lanterna. Cerna Ruze är en annan, Svarta Rosen. Koruna - Kronan - ståtar med en gyllene krona högst opp på sitt höga hörntorn. I dessa labyrinter kan man för en stund komma undan gatornas värsta trängseln och gå härligt vilse, både i tid och rum. Det kan ta tid att hitta där inne och när du kommer ut, kan jag nästan garantera att det är på en helt annan gata än den du steg in ifrån eller ut i en trädgård, skyddad från trafikens buller. Karel Peckas kortroman Gallerian, berättar om herr Tvrz som kliver in i just Lucerna för att komma undan en regnskur och av olika orsaker blir han kvar där inne, lever sitt liv i detta mikrokosmos.