Tidlösa tak

Snön hasar sig lojt nedför hustaken i dagsmejan.

Solen värmer efter snöstormens vilsna virvlande dagen före.

Mala Stranas myller är en mild Moder denna dag i mars.

En fiskare

En fiskare vid Vltavas strand. Blev det något napp?

Ganska precis en månad kvarstår innan jag får återse Henne.

Då får jag åter vandra - med sällskap! - på Petrins sluttningar, ned mot Mala Stranas myller och fortsätta mot flodens flöde. Vi promenerar över Legionärsbron och stannar till för en stund på ön alldeles mitt i. Här är vi omgivna av Moldaus stolt flödande vatten.

Sedan? Finner jag en fiskare vid stranden?

Den är här...

Inom kort ska jag återse henne och resan har redan börjat.

Bordet för middagen på "stora dagen" är bokat och sökandet efter ett, för ändamålet passande, musikevenemang har inletts.

Jag drömmer om gatornas mönster; om alla ljud som samlas till en symfoni eller i natten en stråkfylld kammarkonsert; om mångfalden och kontrasterna i hennes väsen, nytt & gammalt om vartannat; om dofterna och om allt annat hon bjuder mig på, vid varje återseende.

Den är här nu. Resan börjar här.