Vissa dagar tar Längtan ut sin rätt, på ett smärsamt men bitterljuvt sätt.
Hon lockar och drar, i själen hon far
fram som en vindil. Jag blir aldrig mätt
på tinnar och torn, hennes poesi.
Dagar utan henne är dagar förbi...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lars D:
Just så är det. När kroppen är fången i Sverige är det är inte så mycket att göra åt - annat än att göra denna längtan till ett rum och en trygg famn att vila i. Och det är inte det sämsta…
Skicka en kommentar