Här finner jag ro, från det centrala Prags stundom påträngande larm. Ruinerna påminner om svunna tider, historien är ständigt närvarande men stridernas rop uteblir. Det är syster Libuse, hennes kloka röst jag hör, ett hopp om något nytt, ett preludium till en magnifik tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar