Den magnifika byggnaden uppfördes för att ge husrum åt de av olika krig handikappade soldater med familjer, som saknade bostad. Idag är byggnaden själv en invalid, obegripligt misskött, oförståeligt bortglömt. I stadsdelen Karlín står den i all den prakt, som trots förfallet är lätt att skönja. Underligt hur klockans guld ser nypolerat ut i stark kontrast till stöttorna längs ytterväggen som visar att man inte bör gå för nära, då putsen faller ner i stora bitar.
Greve och fältmarskalk Strozzi, som står staty utanför byggnaden var den som, under 1700-talet upprättade en fond för att huset skulle byggas. Ursprungligen hade man tänkt sig ett kluster av hus, men Invalidovna var det som faktiskt byggdes och den har under århundradena drabbats av många olyckor. Hur högt vattnet stod under den senaste översvämningen är tyvärr lätt att se på husfasaden. Det är svårt att förstå att fastigheten fortfarande används. Den inrymmer idag det nationella militärarkivet. Vid mitt besök i oktober 2007, fotograferade jag, vilket jag blev varse var absolut förbjudet: No foty, no foty! gormade den åldrade vakten i kuren på innergården. Hans blick, ögonen, förtäljde en annan historia. Hans order kunde inte dölja den vänlighet han bar på. Det sägs att det på 1830-talet bodde ca 1400 människor på dessa 300 kvadratmeter, så Invalidovna har under en tid gjort gott. Dessutom kan man i Milos Formans film Amadeus, se Invalidovna. Det är härifrån som Salieri berättar sin historia, galen av avundsjuka gentemot Mozart. Rykten gör gällande att militärarkivet ska flyttas, men Invalidovnas öde efter detta tycks stå skrivet i stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar