En ensam seglare vid Vltavas långa strand,

en höst intill historiens oändliga strand.

Varthän för seglet dig och vindens hjälpsamhet?

Till en annan kaj i Stadens ödmjukhet?

Smetana polka!

Sorgen över en förlorad dotter ledde honom till västra Sverige där han levde en tid på en gata nära en av kanalerna som genomkorsar Göteborg. Trots senare i livet förlorad hörsel komponerade han bland annat verket Má Vlast - Mitt fosterland - som uttrycker storheten och skönheten i detta land. Landets språk låter som en porlande bäck, vilt hoppande över sten och gren, i en grönskande skog. Ett språk att förundras över. Ett folk att beundra. Bedrich Smetana, en av de stora personligheterna här. Hans byst tätt intill Vltava, Moldaus oupphörliga flöde.

Skuggor

Skuggor har legat över staden. Mörker och hunger i människors hjärtan. Tystnad har rått. Aldrig har skönheten svunnit. Mänskors tro vunnit. Stadens längtan och hopp aldrig förgått.

Vysehrad

Här finner jag ro, från det centrala Prags stundom påträngande larm. Ruinerna påminner om svunna tider, historien är ständigt närvarande men stridernas rop uteblir. Det är syster Libuse, hennes kloka röst jag hör, ett hopp om något nytt, ett preludium till en magnifik tid.

Invalidovna II

Den magnifika byggnaden uppfördes för att ge husrum åt de av olika krig handikappade soldater med familjer, som saknade bostad. Idag är byggnaden själv en invalid, obegripligt misskött, oförståeligt bortglömt. I stadsdelen Karlín står den i all den prakt, som trots förfallet är lätt att skönja. Underligt hur klockans guld ser nypolerat ut i stark kontrast till stöttorna längs ytterväggen som visar att man inte bör gå för nära, då putsen faller ner i stora bitar.

Greve och fältmarskalk Strozzi, som står staty utanför byggnaden var den som, under 1700-talet upprättade en fond för att huset skulle byggas. Ursprungligen hade man tänkt sig ett kluster av hus, men Invalidovna var det som faktiskt byggdes och den har under århundradena drabbats av många olyckor. Hur högt vattnet stod under den senaste översvämningen är tyvärr lätt att se på husfasaden. Det är svårt att förstå att fastigheten fortfarande används. Den inrymmer idag det nationella militärarkivet. Vid mitt besök i oktober 2007, fotograferade jag, vilket jag blev varse var absolut förbjudet: No foty, no foty! gormade den åldrade vakten i kuren på innergården. Hans blick, ögonen, förtäljde en annan historia. Hans order kunde inte dölja den vänlighet han bar på.

Det sägs att det på 1830-talet bodde ca 1400 människor på dessa 300 kvadratmeter, så Invalidovna har under en tid gjort gott. Dessutom kan man i Milos Formans film Amadeus, se Invalidovna. Det är härifrån som Salieri berättar sin historia, galen av avundsjuka gentemot Mozart. Rykten gör gällande att militärarkivet ska flyttas, men Invalidovnas öde efter detta tycks stå skrivet i stjärnorna.

Invalidovna

Drakar i snö

Överallt i Staden finns draken, som symboliserar livskraft och styrka, en i förväg uttagen seger. I Kina, ett land långt borta, är Draken sinnebilden för lycka. Vilken tolkning man än väljer, så är seger vunnen.

Muren II

Det sägs att Karl IV själv arbetade på muren, sida vid sida med stadens fattiga invånare, de som hade fått anställning för att förstärka fortifikamentet mot eventuella fiender. Heder åt kejsaren om detta är sanning, men hur det egentligen var får vi förmodligen aldrig veta. Det ryktas vidare att kung Karl inledde byggandet av muren med tanke på den stora svält som drabbat Pragensarna, så att de fattiga skulle kunna försörja sina familjer. Inte heller detta är verifierat. Vi kan icke desto mindre hedra Karl den IV:s minne, då han bland annat anlade det som idag anses vara Centraleuropas äldsta universitet.