P & P

Äntligen var jag där igen. Peters och Paulus spiror mötte oss i soldiset denna varma - heta! - septemberdag. De har stått där i århundraden. Nu var jag åter på min favoritplats i Prag.

Där var Libuse, hennes äktade och alla di andra märkvärdiga personligheterna i parken intill.

Och skuggorna och solljuset ...
Minnet av de storslagna vyerna lämnar jag till en annan dag.

Betraktelse #1 - 0909

Vidpass klockan sju en septemberkväll, tar solen ett tillfälligt dopp i Moldau och får fasaderna att glöda ytterligare. Som om denna stad behövde än mer guld. Som om vår livgivande stjärna vill yttermera påpeka sin existens. Jag behöver aldrig begära eller önska något av Prag. Hon förser mig med skönhet, med kraft, med musik utan att den hörs utanför mig. En ljum afton med sällskap, i staden där jag aldrig någonsin känt mig obekväm, förvandlas sakta från verklighet till ett minne att bevara, försvara, att hålla kärleksfullt nära.

Na shledanou

Vi lämnar landet- krasna zeme! - leende. Inga tårar denna gång.
Under våra fötter breder hon ut sig i all sin prakt nedan septembersommarlätta moln. Minnet fyllt av dagar fyllda av upplevelser, fyllda av dofter, smaker och synintryck som ska virvla länge, länge runt innan de landar, om de någonsin landar. Kanske fortsätter vår flykt, vår flygtur i den vackra staden, i en evighets dröm.

Nio spiror av tusenden...eller tio?

Dagens datum 090909 ser grafiskt ut som en dans, en rytm.

Idag ligger tio dagar mellan mig och Prag.

Och jag dansar...

Tidlösa tak

Snön hasar sig lojt nedför hustaken i dagsmejan.

Solen värmer efter snöstormens vilsna virvlande dagen före.

Mala Stranas myller är en mild Moder denna dag i mars.

En fiskare

En fiskare vid Vltavas strand. Blev det något napp?

Ganska precis en månad kvarstår innan jag får återse Henne.

Då får jag åter vandra - med sällskap! - på Petrins sluttningar, ned mot Mala Stranas myller och fortsätta mot flodens flöde. Vi promenerar över Legionärsbron och stannar till för en stund på ön alldeles mitt i. Här är vi omgivna av Moldaus stolt flödande vatten.

Sedan? Finner jag en fiskare vid stranden?

Den är här...

Inom kort ska jag återse henne och resan har redan börjat.

Bordet för middagen på "stora dagen" är bokat och sökandet efter ett, för ändamålet passande, musikevenemang har inletts.

Jag drömmer om gatornas mönster; om alla ljud som samlas till en symfoni eller i natten en stråkfylld kammarkonsert; om mångfalden och kontrasterna i hennes väsen, nytt & gammalt om vartannat; om dofterna och om allt annat hon bjuder mig på, vid varje återseende.

Den är här nu. Resan börjar här.