Betraktelse #1 - 0909

Vidpass klockan sju en septemberkväll, tar solen ett tillfälligt dopp i Moldau och får fasaderna att glöda ytterligare. Som om denna stad behövde än mer guld. Som om vår livgivande stjärna vill yttermera påpeka sin existens. Jag behöver aldrig begära eller önska något av Prag. Hon förser mig med skönhet, med kraft, med musik utan att den hörs utanför mig. En ljum afton med sällskap, i staden där jag aldrig någonsin känt mig obekväm, förvandlas sakta från verklighet till ett minne att bevara, försvara, att hålla kärleksfullt nära.

Na shledanou

Vi lämnar landet- krasna zeme! - leende. Inga tårar denna gång.
Under våra fötter breder hon ut sig i all sin prakt nedan septembersommarlätta moln. Minnet fyllt av dagar fyllda av upplevelser, fyllda av dofter, smaker och synintryck som ska virvla länge, länge runt innan de landar, om de någonsin landar. Kanske fortsätter vår flykt, vår flygtur i den vackra staden, i en evighets dröm.

Nio spiror av tusenden...eller tio?

Dagens datum 090909 ser grafiskt ut som en dans, en rytm.

Idag ligger tio dagar mellan mig och Prag.

Och jag dansar...