Inom kort ska jag återse henne och resan har redan börjat.
Bordet för middagen på "stora dagen" är bokat och sökandet efter ett, för ändamålet passande, musikevenemang har inletts.

Jag drömmer om gatornas mönster; om alla ljud som samlas till en symfoni eller i natten en stråkfylld kammarkonsert; om mångfalden och kontrasterna i hennes väsen, nytt & gammalt om vartannat; om dofterna och om allt annat hon bjuder mig på, vid varje återseende.
Den är här nu. Resan börjar här.





Och en gång eller annan kan en blek måne skymta i vårskymningen.
Ovanstående foto, som visar Lyckovoplatsen åt andra hållet, är taget 100 år senare, år 2006 i mars månad då en snöstorm, som "lamslog" staden slog till. Jag bodde då i en vecka i en vacker sekelskifteslägenhet med utsikt över parken. Av någon anledning kände jag mig hemma här.