Jag är redo för mitt tionde besök.

Tre små vinkar

 Tre små förslag för dig som besöker Prag för första gången. Om du befinner dig i närheten av Strahovklostret, glöm inte att avnjuta en stilla bärnstensöl på St. Norbert. Du kommer inte att ångra dig.

 Något som jag insisterar på att du måste göra, är ett besök till Vysehrad. Njut av utsikten över Moldau söderut, ta en vilsam paus från Stadens larm och vandra i timmar bland de gamla ruinerna efter Drottning Libuse. 

Vik åtminstone en dag till att stiga upp riktigt tidigt för att gå över bron. Stig gärna och helst ned på västra sidan och vandra längst Floden på Kampa.

Ännu en vår i Prag

Inom kort gör jag mitt tredje aprilbesök i Prag. Denna gång åtföljs jag av den käraste av vänner, för vilken Staden blir en ny bekantskap. Det är en särdeles skön känsla att få vandra Stadens gator med en ännu oinvigd och att få berätta om just mina tidigare vistelser, att få berätta om allt som finns att njuta av i Prag. Kanske kommer vi att hälsa på herrarna Kepler och Brahe, som vakar över Staden intill Pohorelec, med blickarna för evigt riktade ut mot den vid klart väder stjärnbeströdda himlen. Snart. Längtan vid och bred, som en horisont!

November 2011 - Magiska stad

Den första aftonen i Prag bjöd på sagovy. Katedralen och Slottet tronar högt i ljuvt röd skymning. Snart tänds ljusen i Staden som lägger sig till ro.

Under de följande dagarna sveptes Hon in i isande dimma, en vit skrud som klär Henne. Solen vill bryta genom diset, men Hon gömmer sig, undviker och är likafullt fylld av liv.

Kan en storstad i Centraleuropa vara vacker en alltför vanlig grå novemberdag? Ja.

Kinskyparken, högt ovan Stadens larm, kläddes i magisk rimfrost. Varje minut en njutning. Dessa dagar i Prag läggs i minnet på en alldeles särskild plats. Under rubriken Förtrollande.

Podzim - höst

November i Prag.

November - Listopad på tjeckiska. Det slår an en alldeles särskild ton inuti. Jag tillbringade några dagar i november 2009 i Prag, under 20-årsfirandet av Sammetsrevolutionen. Ett minne för livet, då hela staden var ute på gator och torg och celebrerade; då jag travade med en bästa vän i det tåg av tusentals mänskor som traskade samma väg som studenterna gjorde i november 1989. Nu är det snart dags att återse Prag under några hägrande novemberdagar. En utställning på Musikmuseum dedicerad till Antonin Dvoraks 170-årsdag väntar. Ett besök på Vysehrad är oundvikligt samt visit på Hankatten meddelst minst en eller två pivo. Men framför allt väntar dagar av närvaro, tätt intill, innesluten av Stadens atmosfär. Längtan stor.

Sagokullen Petrín

På en kulle i Prag finns små och stora stigar, fantasifullt utlagda, slingrande. När du träder dessa kan du, om du har tur, hitta platser som du aldrig trodde du skulle få se.

Alldeles särskilt bra går det att hitta dessa platser under aftontimmarna, i skymningsljuset. Du kan få syn på ett magiskt träd till exempel. Och om du trär dig genom trädet får du nya ögon som ser så mycket mer än de vanligtvis gör.

Kanske får du syn på små prinsar och prinsessor som springer omkring i gräset under de doftande träden. De leker kurragömma bland stammar och buskar. Ser du dem?

April -11 i Prag

Som en hägring i fjärran. Kan tyckas en simpel profil mot vårljuset. Ännu en tinne och ett par torn? Ta dig dit - till Vysehrad - och du vill aldrig lämna platsen. Utsikten hänförande, Moldau norrut och söderut, den gröna och blå tystnaden, denna bergsida har funnits här så länge vi alla kan minnas och tro. Vandra och träd varsamt i historien.

Snart...

Och snart, alldeles snart, njuter jag av den Gyllene, den Magiska åter igen. April 2011 är ytterligare en värdefull tidsangivelse att lägga till min dagbok. Hon kallar på mig. Jag hör hennes himmelskt vackra musik allaredan. Utsikten från Vysehrad kommer jag strax att njuta av oavsett väder och vind. Ett måste, en Längtan jag alltid återvänder till.

Valborgsmäss i Prags omnejd 2010

En liten sjö i Prags utkant. Efter en flera timmar lång svettig promenad upp och ner i vilda vackra Divoka Sarka, i försommarvärme, fann jag stillheten själv här. Nyvakna humlor surrade, fåglar kvittrade glatt, vattnet stilla. Jag upplevde en stunds sann Lycka. Äntligen hade jag genomfört det jag längtat efter i fem år. Divoka Sarka är värt ett besök, en vackervädersdag. Ta med kaffe och en bit att äta. Du kommer inte att ångra dig.

Liten lycka

Den är inte helt enkel att finna, men den som söker och finner blir lycklig av en bok som denna. Och alldeles särskilt om den som söker är en Pragfantast, en Pragälskare eller Pragälskarinna. Färgrika fragment, små munsbitar på ett smörgåsbord, en liten lycka för en som jag. Tack Ivan Klima!

Invalidovna

En dag i oktober 2007 ville jag se insidan av Invalidovna, byggnaden i Karlín, som idag - så vitt jag vet, fortfarande - inrymmer militära arkiv. Jag blev glatt överraskad då jag såg att huset delvis hade genomgått restaurering, men enbart på diverse utvalda ställen. Den gången blev jag bryskt stoppad av mannen i den lilla kuren på innergården. "No foty, no foty!" upprepade han ihärdigt. Jag hade missat den skylten, som skulle upplysa nyfikna turister. Jag kom inte längre än fram till mannen i den lilla vaktkuren, som trots sina små hätska utrop inte verkade fientlig. Jag undrar hur Invalidovna ter sig idag, tre år senare, men jag hoppas att åtgärder satts in för att rädda denna minnesvärda byggnad. Det var ju här som Salieri satt inspärrad på asylum, i Milos Formans film Amadeus. För övrigt är det en byggnad med historia, lång och innehållsrik. jag hoppas och önskar att en bevaras.

Skyarna

Med Vysehrad fjärran vakande över Vltava förbinder broarna vattnet. Du vandrar torrskodd över. Från väster till öster och tillbaka. Under skyar i novemberljus i den vackraste av städer.

Novemberbåtar

En novemberdag vid floden skådar du båtar som väntar vid kaj. En fisketur? En vän som forslas över? En enkel sällskapstur på Moldaus evigt strömmande vattnet? Året runt. Vatten strömmar. Bär alltid någon med sig.

En glimt av Zizkov

Hus vid hus vid hus i Zizkov, österut i Staden, en härlig stadsdel att upptäcka, vandra i. Och har du riktig tur så går du vilse!

Önskan om...

...ett återseende är alltid stor, ständigt växande. Se alltid till att sitta till vänster i kabinen, för då kan du, när planet går in för landning på Ruzyne, om vädret är någorlunda klart, få en skymt från ovan av Moldau; broarna i staden med omnejd; Petrins kulle och så mycket mer. På detta vis hälsar hon dig välkommen, den lilla Modern med klor som aldrig släpper taget...

Litet bo...

Denna lilla lya var till salu i maj. En av Prags praktfulla byggnader, helrenoverat. Jag skulle alls inte ha något emot att bo på Valdstejnske Namesti på Lillsidan. Vem huserar där nu tro..?

Martinu

Under en kortare tid på 20-talet bodde han här. På Kampa i Prag, närmare bestämt Na Kampe 11, levde Bohuslav Martinu. Han som föddes och växte upp i ett torn i lilla Policka och som sedermera komponerade nyskapande och intressant musik. Han som arbetade - det finns ingen tid att förlora! - oförtröttligt ända till sin sista dag i livet. Han återvände inte till Prag efter sin flytt västerut, nådde endast tillbaka till närheten i Centraleuropa. En god man, full av musikalisk inspiration. En man, en människa, en av de stora under förra århundradet.

Belveder blå

En vårdag, en blå dag, på Belvedere skådade jag Katedralen på avstånd. Hon tycktes mig godmodig där hon tronade, liksom i skuggan av... Belvederes trädgårdar är välskötta, dock är byggnaderna fortfarande förfallna, men under reparation. I drömmen ser jag att Belvedere återställts till hela sin forna prakt och skönhet.

Jaroslav Vrchlický

Här står ytterligare en poet i Petrín bland vårgrönskan i maj.

En god plats att stå på. Människor passerar. Mellan träden syns staden nedanför. Han tycks vakta - vaka över - staden, över älskande par, pensionärer med hund, en och annan motionscyklist och så över mig som mol allena strosar förbi för att visa min respekt för denne högt aktade man. Var det ett lätt liv han levde? Var det enkelt att vara poet i Prag under förra sekelskiftet? Det är enkelt att känna sig romantisk, poetisk i denna vackra stad, men hur levde han och hur dog Emil Frida, som var hans riktiga namn, hans födelsenamn?

Magnolia

I slutet av april, i början av maj blommar magnolian i Prag. Den blommar lika stort som själva staden efter en lång, kall vinter. Givetvis är våren den bästa årstiden att besöka nästan vilken stad som helst, men alldeles särskilt den gyllene huvudstaden alldeles i mitten av Europa. Här finns så många parker och grönområden att det är omöjligt att hinna med mer än en handfull av dem på en vecka. Men det räcker långt.