Podzim - höst

November i Prag.

November - Listopad på tjeckiska. Det slår an en alldeles särskild ton inuti. Jag tillbringade några dagar i november 2009 i Prag, under 20-årsfirandet av Sammetsrevolutionen. Ett minne för livet, då hela staden var ute på gator och torg och celebrerade; då jag travade med en bästa vän i det tåg av tusentals mänskor som traskade samma väg som studenterna gjorde i november 1989. Nu är det snart dags att återse Prag under några hägrande novemberdagar. En utställning på Musikmuseum dedicerad till Antonin Dvoraks 170-årsdag väntar. Ett besök på Vysehrad är oundvikligt samt visit på Hankatten meddelst minst en eller två pivo. Men framför allt väntar dagar av närvaro, tätt intill, innesluten av Stadens atmosfär. Längtan stor.

Sagokullen Petrín

På en kulle i Prag finns små och stora stigar, fantasifullt utlagda, slingrande. När du träder dessa kan du, om du har tur, hitta platser som du aldrig trodde du skulle få se.

Alldeles särskilt bra går det att hitta dessa platser under aftontimmarna, i skymningsljuset. Du kan få syn på ett magiskt träd till exempel. Och om du trär dig genom trädet får du nya ögon som ser så mycket mer än de vanligtvis gör.

Kanske får du syn på små prinsar och prinsessor som springer omkring i gräset under de doftande träden. De leker kurragömma bland stammar och buskar. Ser du dem?

April -11 i Prag

Som en hägring i fjärran. Kan tyckas en simpel profil mot vårljuset. Ännu en tinne och ett par torn? Ta dig dit - till Vysehrad - och du vill aldrig lämna platsen. Utsikten hänförande, Moldau norrut och söderut, den gröna och blå tystnaden, denna bergsida har funnits här så länge vi alla kan minnas och tro. Vandra och träd varsamt i historien.

Snart...

Och snart, alldeles snart, njuter jag av den Gyllene, den Magiska åter igen. April 2011 är ytterligare en värdefull tidsangivelse att lägga till min dagbok. Hon kallar på mig. Jag hör hennes himmelskt vackra musik allaredan. Utsikten från Vysehrad kommer jag strax att njuta av oavsett väder och vind. Ett måste, en Längtan jag alltid återvänder till.

Valborgsmäss i Prags omnejd 2010

En liten sjö i Prags utkant. Efter en flera timmar lång svettig promenad upp och ner i vilda vackra Divoka Sarka, i försommarvärme, fann jag stillheten själv här. Nyvakna humlor surrade, fåglar kvittrade glatt, vattnet stilla. Jag upplevde en stunds sann Lycka. Äntligen hade jag genomfört det jag längtat efter i fem år. Divoka Sarka är värt ett besök, en vackervädersdag. Ta med kaffe och en bit att äta. Du kommer inte att ångra dig.

Liten lycka

Den är inte helt enkel att finna, men den som söker och finner blir lycklig av en bok som denna. Och alldeles särskilt om den som söker är en Pragfantast, en Pragälskare eller Pragälskarinna. Färgrika fragment, små munsbitar på ett smörgåsbord, en liten lycka för en som jag. Tack Ivan Klima!