Världen sedd från ovan

Bohuslav Martinu växte upp i Policka. Fadern var skomakare till yrket men var även en av mannarna i brandbevakningsstyrkan i staden. Således växte Bohuslav upp i ett torn 193 trappsteg över marken. Kanske har det färgat en del av hans musik. I dagarna är det 50 år sedan denne märkvärdige tonsättare gick ur tiden. Hans komponerade flöjtmusik är lätt och leksam. Fältmässan tillägnad det fruktansvärda som hände i Lidice 1942 är ett massivt verk av svartaste sorg. Ännu ett litet mästerverk är en trio med liten trumma, som jag fick avnjuta live härom året. Barnet i Bohuslav levde under hela hans levnads tid. En fantastisk mänska och hans tillika fantastiska musik lever vidare.

Tramvaje

Titt som tätt när jag åker med någon av min nuvarande hemstads spårvagnar, sluter jag ögonen och ser för mitt inre en annan stad passera förbi utanför fönstret. Jag väntar. Jag önskar. Jag hör nästa stationsutrop:

Pristi zastavka, Malostranska!

Det enda som avslöjar att min önskan förblir en dröm är känslan av vagnens fart och att den inte kränger på samma sätt, som i den önskade stadens. Likafullt väntar jag varje gång på utropet och på att jag ska kunna stiga av på Lillsidan och vandra vidare bland gränderna upp via Uvoz till Petrin, för att njuta av utsikten över Städernas Stad.