P R A G E N S I A

Podzim - höst

2011-10-18T13:43:00.000-07:00

November i Prag.

November - Listopad på tjeckiska. Det slår an en alldeles särskild ton inuti. Jag tillbringade några dagar i november 2009 i Prag, under 20-årsfirandet av Sammetsrevolutionen. Ett minne för livet, då hela staden var ute på gator och torg och celebrerade; då jag travade med en bästa vän i det tåg av tusentals mänskor som traskade samma väg som studenterna gjorde i november 1989. Nu är det snart dags att återse Prag under några hägrande novemberdagar. En utställning på Musikmuseum dedicerad till Antonin Dvoraks 170-årsdag väntar. Ett besök på Vysehrad är oundvikligt samt visit på Hankatten meddelst minst en eller två pivo. Men framför allt väntar dagar av närvaro, tätt intill, innesluten av Stadens atmosfär. Längtan stor.

Sagokullen Petrín

2011-06-17T08:24:00.001-07:00

På en kulle i Prag finns små och stora stigar, fantasifullt utlagda, slingrande. När du träder dessa kan du, om du har tur, hitta platser som du aldrig trodde du skulle få se.

Alldeles särskilt bra går det att hitta dessa platser under aftontimmarna, i skymningsljuset. Du kan få syn på ett magiskt träd till exempel. Och om du trär dig genom trädet får du nya ögon som ser så mycket mer än de vanligtvis gör.

Kanske får du syn på små prinsar och prinsessor som springer omkring i gräset under de doftande träden. De leker kurragömma bland stammar och buskar. Ser du dem?

April -11 i Prag

2011-04-29T15:00:00.001-07:00

Som en hägring i fjärran. Kan tyckas en simpel profil mot vårljuset. Ännu en tinne och ett par torn? Ta dig dit - till Vysehrad - och du vill aldrig lämna platsen. Utsikten hänförande, Moldau norrut och söderut, den gröna och blå tystnaden, denna bergsida har funnits här så länge vi alla kan minnas och tro. Vandra och träd varsamt i historien.

Snart...

2011-04-08T14:37:00.001-07:00

Och snart, alldeles snart, njuter jag av den Gyllene, den Magiska åter igen. April 2011 är ytterligare en värdefull tidsangivelse att lägga till min dagbok. Hon kallar på mig. Jag hör hennes himmelskt vackra musik allaredan. Utsikten från Vysehrad kommer jag strax att njuta av oavsett väder och vind. Ett måste, en Längtan jag alltid återvänder till.

Valborgsmäss i Prags omnejd 2010

2011-04-08T14:22:00.000-07:00

En liten sjö i Prags utkant. Efter en flera timmar lång svettig promenad upp och ner i vilda vackra Divoka Sarka, i försommarvärme, fann jag stillheten själv här. Nyvakna humlor surrade, fåglar kvittrade glatt, vattnet stilla. Jag upplevde en stunds sann Lycka. Äntligen hade jag genomfört det jag längtat efter i fem år. Divoka Sarka är värt ett besök, en vackervädersdag. Ta med kaffe och en bit att äta. Du kommer inte att ångra dig.

Liten lycka

2011-02-04T14:23:00.001-08:00

Den är inte helt enkel att finna, men den som söker och finner blir lycklig av en bok som denna. Och alldeles särskilt om den som söker är en Pragfantast, en Pragälskare eller Pragälskarinna. Färgrika fragment, små munsbitar på ett smörgåsbord, en liten lycka för en som jag. Tack Ivan Klima!

Invalidovna

2010-11-12T14:51:00.001-08:00

En dag i oktober 2007 ville jag se insidan av Invalidovna, byggnaden i Karlín, som idag - så vitt jag vet, fortfarande - inrymmer militära arkiv. Jag blev glatt överraskad då jag såg att huset delvis hade genomgått restaurering, men enbart på diverse utvalda ställen. Den gången blev jag bryskt stoppad av mannen i den lilla kuren på innergården. "No foty, no foty!" upprepade han ihärdigt. Jag hade missat den skylten, som skulle upplysa nyfikna turister. Jag kom inte längre än fram till mannen i den lilla vaktkuren, som trots sina små hätska utrop inte verkade fientlig. Jag undrar hur Invalidovna ter sig idag, tre år senare, men jag hoppas att åtgärder satts in för att rädda denna minnesvärda byggnad. Det var ju här som Salieri satt inspärrad på asylum, i Milos Formans film Amadeus. För övrigt är det en byggnad med historia, lång och innehållsrik. jag hoppas och önskar att en bevaras.

Skyarna

2010-11-04T13:40:00.000-07:00

Med Vysehrad fjärran vakande över Vltava förbinder broarna vattnet. Du vandrar torrskodd över. Från väster till öster och tillbaka. Under skyar i novemberljus i den vackraste av städer.

Novemberbåtar

2010-11-04T13:34:00.000-07:00

En novemberdag vid floden skådar du båtar som väntar vid kaj. En fisketur? En vän som forslas över? En enkel sällskapstur på Moldaus evigt strömmande vattnet? Året runt. Vatten strömmar. Bär alltid någon med sig.

En glimt av Zizkov

2010-10-15T14:43:00.000-07:00

Hus vid hus vid hus i Zizkov, österut i Staden, en härlig stadsdel att upptäcka, vandra i. Och har du riktig tur så går du vilse!

Önskan om...

2010-10-15T14:32:00.000-07:00

...ett återseende är alltid stor, ständigt växande. Se alltid till att sitta till vänster i kabinen, för då kan du, när planet går in för landning på Ruzyne, om vädret är någorlunda klart, få en skymt från ovan av Moldau; broarna i staden med omnejd; Petrins kulle och så mycket mer. På detta vis hälsar hon dig välkommen, den lilla Modern med klor som aldrig släpper taget...

Litet bo...

2010-09-11T08:54:00.001-07:00

Denna lilla lya var till salu i maj. En av Prags praktfulla byggnader, helrenoverat. Jag skulle alls inte ha något emot att bo på Valdstejnske Namesti på Lillsidan. Vem huserar där nu tro..?

Martinu

2010-07-20T11:36:00.001-07:00

Under en kortare tid på 20-talet bodde han här. På Kampa i Prag, närmare bestämt Na Kampe 11, levde Bohuslav Martinu. Han som föddes och växte upp i ett torn i lilla Policka och som sedermera komponerade nyskapande och intressant musik. Han som arbetade - det finns ingen tid att förlora! - oförtröttligt ända till sin sista dag i livet. Han återvände inte till Prag efter sin flytt västerut, nådde endast tillbaka till närheten i Centraleuropa. En god man, full av musikalisk inspiration. En man, en människa, en av de stora under förra århundradet.

Belveder blå

2010-07-20T11:27:00.001-07:00

En vårdag, en blå dag, på Belvedere skådade jag Katedralen på avstånd. Hon tycktes mig godmodig där hon tronade, liksom i skuggan av... Belvederes trädgårdar är välskötta, dock är byggnaderna fortfarande förfallna, men under reparation. I drömmen ser jag att Belvedere återställts till hela sin forna prakt och skönhet.

Jaroslav Vrchlický

2010-05-27T06:31:00.000-07:00

Här står ytterligare en poet i Petrín bland vårgrönskan i maj.

En god plats att stå på. Människor passerar. Mellan träden syns staden nedanför. Han tycks vakta - vaka över - staden, över älskande par, pensionärer med hund, en och annan motionscyklist och så över mig som mol allena strosar förbi för att visa min respekt för denne högt aktade man. Var det ett lätt liv han levde? Var det enkelt att vara poet i Prag under förra sekelskiftet? Det är enkelt att känna sig romantisk, poetisk i denna vackra stad, men hur levde han och hur dog Emil Frida, som var hans riktiga namn, hans födelsenamn?

Magnolia

2010-05-11T12:22:00.000-07:00

I slutet av april, i början av maj blommar magnolian i Prag. Den blommar lika stort som själva staden efter en lång, kall vinter. Givetvis är våren den bästa årstiden att besöka nästan vilken stad som helst, men alldeles särskilt den gyllene huvudstaden alldeles i mitten av Europa. Här finns så många parker och grönområden att det är omöjligt att hinna med mer än en handfull av dem på en vecka. Men det räcker långt.

Divoka Sarka

2010-05-07T14:16:00.001-07:00

Hon är vild & vacker. Hon är vatten som brusar över ängarna och skogar som susar över klipporna. Hon är utmanande, grön, brant, stilla och berusande. Denna vår är hon för mig en plats att förälska sig i. En plats att återvända till. Igen och igen.

Doft av vår

2010-05-04T12:19:00.000-07:00

Genom vin och vatten ser jag Prag.

Alldeles i slutet av april, en sommarvarm kväll, doftar staden vår. Syren, körsbärsträd, magnolia står i blom i alla trädgårdar och parker. Hon grönskar åter efter vintervila.

Magnolia

2010-04-27T13:56:00.000-07:00

Det sägs att magnolian blommar i Vojanovy sady.

Det sägs att hela Prag vårblommar.

Det är svårt att tro att jag kommer att vara tillbaka inom mindre än 48 timmar. I november förra året var Vojanovy vackert, fyllt av höstfärger, rofyllt och stilla. Aprilslut och maj i Prag ... en dröm?

Unge Herr Macha - Mái

2010-04-13T13:52:00.000-07:00

Jag har mött honom många gånger, senast en novemberdag som utlovade en fest. Han står där med sin blygsamma bukett i handen, en ung man i sina allra bästa år. Snart ska jag möta honom igen då den vackra Staden står i blom och en helt annan festlighet tar plats. Den första Maj firas Kärlekens dag här och jag ska lägga mina blommor intill hans fötter som en symbol för min kärlek till denna Stad där jag finner frihet och ro.

Late evening, on the first of May -

The twilit May - the time of love.

Flyger

2010-03-19T16:29:00.000-07:00

Till Staden, till Staden, kuttrar hon och lyfter sedan, flyger vidare över sydliga innanhav och landar på broräcket ovanför soldaten som med sitt gyllene svärd vaktar vår Lilla Moder med klor. Äntligen här, piper hon nu och fladdrar lätt med vingarna. Med våren är jag återbördad.

2010-01-08T14:48:00.000-08:00

Det snöar i Prag.

Kluster av snökristaller faller rakt ned och Slottet på andra sidan bron är insvept i vitt, snötystnaden påtaglig - ljudet av fallande - staden för dagen en snösaga. Herr K såg detta; Milena upplevde det likaså; Bohumil frös om fötterna på väg till Gyllene Tigern och till denna stad står min längtan just ikväll.

Zima - vinter

2009-12-27T09:16:00.001-08:00

Måsars skrin och doften av ännu fallande snö vid brofästet.

Vindstilla och ovanlig tystnad i kontrast mot stadens vanliga larm, förutom fåglarnas upphetsade väsen och det vindlika ljudet av flodens eviga, långsamma förflyttning. En dämpad verklighet likt ljudet av en trombon med svalt sordinerad röst. Lugn vintersöndagsfrid i Prag.

2009-12-27T09:03:00.000-08:00

Gammalt och nytt i Kobylisy

2009-12-02T13:54:00.001-08:00

En alldeles vanlig gatukorsning i en förstad till Prag city - Kobylisy. Här trängs, som på så många andra platser, gamla byggnader med nya eller nyrenoverade. Jag kände av trivseln i samma stund som jag kom hit, högt ovanför stadskärnan. Här kände jag att mänskor verkligen bor och lever med varandra, andas, samtalar, delar sorg och glädje på ett odramatiskt vis... En alltigenom levande stadsdel. Här kunde jag sannerligen bo.

Gemenskap och demokrati

2009-12-02T13:30:00.000-08:00

Jag hör ju inte hemma här, är en utomstående som står mitt i, iakttagande, men deltar likafullt. Känner förbindelse, glädje, beröring och generositet. Jag får, jag är välkommen. Och till och med husfasaderna runt om lutar sig inåt för att lyssna, för att vara med i gemenskapen på Albertov den 17 november där vackra fanor vajar strax innan avgång mot Narodní. Vi är många tusenden som promenerar tillsammans med flaggor, vit-blå-röda rosetter på ytterkläderna, skramlande nyckelknippor, visselpipor och plakat som uttrycker allt från tacksamhet och glädje till alla andra åsikter som demokrati garanterar att man har rätt att uttrycka. Jag känner mig stolt och tacksam för att få närvara.

Vackra språkljud

2009-12-02T13:02:00.000-08:00

Jag åker med min vanliga buss till jobbet denna frostiga morgon. Två kvinnor samtalar oavbrutet i tio minuter några säten framför mig. Trots att de håller en låg röstvolym är det inte svårt att höra vilket språk de använder. Och de minner mig med glädje om många lokaltrafikfärder i den Gyllene Staden. Knappt en enda vokal når fram till mina öron, enbart skarpa s, tje- och scheljud och så alla andra konsonanter med eller utan hasek som kommer så tätt inpå varandra. Som en strid lycklig ström av viskande vatten, en brusande porlande liten bäck i skogen som hoppar och far över stock och sten, runt nästa krök och nästa...

Respekt

2009-11-26T12:01:00.001-08:00

Respekterat magasin.

Förmiddag i Petrín - 17 november 2009

2009-11-21T12:15:00.001-08:00

Inför jubileum, manifestation och fest. Stillhet, klockringning och fågelkvitter uppe i Petrín. Strahovs eller Loretas klockor? Vördnadsfull tystnad.

Vojanovy sady

2009-11-19T10:37:00.000-08:00

Haiku för Svarta Oxen

2009-11-19T10:33:00.001-08:00

Sorl i ölstugan

grovhuggna bord & samtal

- varm glad närvaro

15 november 2009 - tillbaka

2009-11-19T10:28:00.000-08:00

Fjädermönster i de stålblå skymningsmolnen

över staden vars nattljus nu tänds

det ena efter det andra

Måsarna samlas i rader på brostockarna

med exakta paradliknande avstånd mellan sig

Floden brusar som den gjort -

alltid

Om att släppa taget

2009-11-19T10:13:00.000-08:00

Jag vill inte tvätta Prags ljumma regn ur min jacka, vill inte vädra ur ölstugedoften från tröjan jag bar på Svarta oxen och Hankatten, vill inte torka av gatudammet från skorna som vandrade från Albertov till Narodní den 17 november. Jag behöver lugnt simma i minnena ytterligare en tid, få vara kvar i upplevelserna som rullar i mitt inre som ögonblick fastän de var och är långa äventyr, som aldrig kommer tillbaka, innan jag kan släppa taget och börja längta igen.

Höst II - oktober - Rijen

2009-10-30T15:02:00.001-07:00

Oktober i Prag

färgerna passerande

- ny tid väntar oss alla

Höst - snart november - Listopad

2009-10-30T14:44:00.000-07:00

Det är sen höst i Prag.

Färgerna skiftar i koppar, brunt och guld.

Det är snällt för ögat, i kontrast till den mildgrå himmeln.

Inte som på bilden, en solsprakande höstdag år 2007.

Månadsskiftet närmar sig raskt och en haiku är på sin plats:

November i Prag

dimmans nakna närvaro

Frihet och Längtan

Trappan

2009-10-23T15:45:00.000-07:00

Längtan trappas upp.

Villa Synvilla

2009-10-23T15:31:00.000-07:00

Den vackra byggnaden intill slottstorget har alltid fascinerat mig. Vem var arkitekten? Hur tänkte han? Jag förmodar att det inte var en hon. Under mitt senaste besök vågade jag mig äntligen in på gården och fick en närmare titt.
Vem bor här? Vem residerade här när palatset uppfördes?

Synvillan är genialisk.

En slags grafitti inkarvad i fasaderna gör just synvillan fullkomlig och perfekt. Genialiskt! Schwarzenbergpalatset är praktfullt!

Installation

2009-10-07T13:14:00.000-07:00

Att vara berövad frihet?

Denna installation, vid foten av Petrins kullar, stör mig varje gång jag passerar. Den är påtaglig, den kommer tätt inpå mig även om jag enbart hastar förbi. Ska jag uppfatta den uppifrån och ned eller tvärtom? Och det stör mig att trots att jag varje gång läst skylten intill så kommer jag inte ihåg namnet på konstnären. Den smärtar. Den gör mig bedrövad. Och jag kan inte låta bli att stanna till en stund, varje gång, en stund för att reflektera. Jag söker efter en positiv synvinkel, men hittar inte något alls att greppa tag om.Strax intill, vid ett träd, finns en liten gravsten. Vem mötte slutet här?

Blå blott blått blues och guld

2009-10-02T12:11:00.001-07:00

Blå är aftonen

Blått och gyllene är sinnet

Floden sjuder av liv

Staden lever

Guld

P & P

2009-10-02T12:02:00.000-07:00

Äntligen var jag där igen. Peters och Paulus spiror mötte oss i soldiset denna varma - heta! - septemberdag. De har stått där i århundraden. Nu var jag åter på min favoritplats i Prag.

Där var Libuse, hennes äktade och alla di andra märkvärdiga personligheterna i parken intill.

Och skuggorna och solljuset ...
Minnet av de storslagna vyerna lämnar jag till en annan dag.

Betraktelse #1 - 0909

2009-09-24T07:39:00.000-07:00

Vidpass klockan sju en septemberkväll, tar solen ett tillfälligt dopp i Moldau och får fasaderna att glöda ytterligare. Som om denna stad behövde än mer guld. Som om vår livgivande stjärna vill yttermera påpeka sin existens. Jag behöver aldrig begära eller önska något av Prag. Hon förser mig med skönhet, med kraft, med musik utan att den hörs utanför mig. En ljum afton med sällskap, i staden där jag aldrig någonsin känt mig obekväm, förvandlas sakta från verklighet till ett minne att bevara, försvara, att hålla kärleksfullt nära.

Na shledanou

2009-09-24T07:36:00.001-07:00

Vi lämnar landet- krasna zeme! - leende. Inga tårar denna gång.
Under våra fötter breder hon ut sig i all sin prakt nedan septembersommarlätta moln. Minnet fyllt av dagar fyllda av upplevelser, fyllda av dofter, smaker och synintryck som ska virvla länge, länge runt innan de landar, om de någonsin landar. Kanske fortsätter vår flykt, vår flygtur i den vackra staden, i en evighets dröm.

Nio spiror av tusenden...eller tio?

2009-09-09T11:21:00.001-07:00

Dagens datum 090909 ser grafiskt ut som en dans, en rytm.

Idag ligger tio dagar mellan mig och Prag.

Och jag dansar...

Tidlösa tak

2009-08-26T15:08:00.000-07:00

Snön hasar sig lojt nedför hustaken i dagsmejan.

Solen värmer efter snöstormens vilsna virvlande dagen före.

Mala Stranas myller är en mild Moder denna dag i mars.

En fiskare

2009-08-21T11:20:00.000-07:00

En fiskare vid Vltavas strand. Blev det något napp?

Ganska precis en månad kvarstår innan jag får återse Henne.

Då får jag åter vandra - med sällskap! - på Petrins sluttningar, ned mot Mala Stranas myller och fortsätta mot flodens flöde. Vi promenerar över Legionärsbron och stannar till för en stund på ön alldeles mitt i. Här är vi omgivna av Moldaus stolt flödande vatten.

Sedan? Finner jag en fiskare vid stranden?

Den är här...

2009-08-07T13:46:00.001-07:00

Inom kort ska jag återse henne och resan har redan börjat.

Bordet för middagen på "stora dagen" är bokat och sökandet efter ett, för ändamålet passande, musikevenemang har inletts.

Jag drömmer om gatornas mönster; om alla ljud som samlas till en symfoni eller i natten en stråkfylld kammarkonsert; om mångfalden och kontrasterna i hennes väsen, nytt & gammalt om vartannat; om dofterna och om allt annat hon bjuder mig på, vid varje återseende.

Den är här nu. Resan börjar här.

2009-06-25T11:23:00.000-07:00

Gyllene och glänsande i aftonsolen står korset på Bron.

Här söker mänskor svar, hopp och förtröstan.

Och här finner vissa mänskor ibland precis vad de söker...

Klockorna

2009-06-08T15:53:00.001-07:00

Jag står på Petrins sluttning en söndag i oktober och njuter av vyn. I samma ögonblick, vidpass klockan tolv, börjar Stadens alla kyrkkockor ringa...

Tornen

2009-05-08T13:14:00.000-07:00

I förgrunden står tornen stoltserande.

I bakgrunden av din tanke finns vad..?

I bakgrunden av förgrunden tornar molnen upp sig.

Vad finns nu i din tankes bakgrund?

I min tankes för- och bakgrund finns alltid och endast Hon, den vackraste av alla.

Ö

2009-05-08T13:03:00.000-07:00

Från ön kan Bron skådas från ett annat håll.

En vinterdag kan ett träd skymma sikten, men å andra sidan skapa en central fond för betraktelsens upplevelse.

Vad är fokus? Vad är centrum för vår uppmärksamhet?

Lyckovo II

2009-04-11T11:57:00.000-07:00

I all sin fortsatt mjuka prålighet, trots stadens genomgångna svårigheter, ligger hon där. Skolan vid Lyckovo i Karlin. Här syns barn gå in om morgonen och komma lättade och uppspelt glada ut på eftermiddagen, precis som vid vilken skola som helst här i världen.

Och en gång eller annan kan en blek måne skymta i vårskymningen.

Lyckovo i Karlin

2009-04-11T11:14:00.000-07:00

Så här såg parken och skolan ut år 1906. Uppenbarligen är den förevigad nybyggd, en vår- eller försommardag då det grönskar. På den tiden kallades platsen Riegrove namesti - Riegrovtorget.

Man kan ana stadens välstånd och prakt.

Idag heter platsen Lyckovo namesti. Den ligger i stadsdelen Karlin, den del av Prag som drabbades allra hårdast under den värsta översvämningen på 100 år, som drabbade staden 2002. Husen i detta område byggdes från början i en eller två våningar, men med tiden byggdes de på med flera våningar och i egentligen håller inte de ursprungliga husen för trycket av fler våningsplan. Under översvämningen blev behovet av renovering uppenbart. Karlin renoveras fortfarande idag 2009.
Ovanstående foto, som visar Lyckovoplatsen åt andra hållet, är taget 100 år senare, år 2006 i mars månad då en snöstorm, som "lamslog" staden slog till. Jag bodde då i en vecka i en vacker sekelskifteslägenhet med utsikt över parken. Av någon anledning kände jag mig hemma här.

Pulka i Petrin

2009-03-12T16:50:00.000-07:00

Nyfallen snö idag i mars

får mig att minnas snön i mars i Prag ett annat år.

Olcany

2009-03-10T15:40:00.000-07:00

Idag för mig min längtan till stillheten på Olcany kyrkogård.

Den oändligt stora.

Gravsten vid gravsten och Jesus vakar över somliga av dem.

Gamlingar lämnar blommor vid sina bortgångna käras viloplatser.

Krumma. Vattnar lite. Fågelkvitter i mars månad.

Små rännilar av smältande snö.

Ack, som jag önskar....

Karel C

2009-03-10T15:30:00.000-07:00

Den enkle mannen, märkt av sjukdom redan från ung ålder, lärde mig tidigt mycket om det Centraleuropeiska landet med det märkliga språket. När längtan blir för stor, för ohanterlig, återvänder jag gärna till hans romaner, hans texter, hans ord. Någon beskrev hans verk som bra & dåliga i samma andetag. För mig är han en Prins. En Prins som ville se saker för vad de är och beskrev dem därefter. En Kejsare ser verkligheten som han vill se den, Prinsen beskriven verkligheten som den är.

I min Värld.

Dyrgripen

2009-03-10T15:12:00.000-07:00

Så blev den då min.

I utbyte mot en dyr penning står den nu i min bokhylla. Boken som inte finns utgiven på svenska, men som är översatt till engelska 1929, beskriver Karel Capeks resa i Italien i början av 20-talet. Den engelska förstaupplagan vill jag tillägga. Nu återstår att finna hans reseskildringar från England och Spanien. Berättelsen om hans resa genom Skandinavien - Resan i norr - är en kär bok jag ofta återvänder till. Karel C ser i den, Sverige med öppna ögon, ett land jag längtar tillbaka till, fastän jag inte var född när boken skrevs.

Världen sedd från ovan

2009-02-28T11:26:00.001-08:00

Bohuslav Martinu växte upp i Policka. Fadern var skomakare till yrket men var även en av mannarna i brandbevakningsstyrkan i staden. Således växte Bohuslav upp i ett torn 193 trappsteg över marken. Kanske har det färgat en del av hans musik. I dagarna är det 50 år sedan denne märkvärdige tonsättare gick ur tiden. Hans komponerade flöjtmusik är lätt och leksam. Fältmässan tillägnad det fruktansvärda som hände i Lidice 1942 är ett massivt verk av svartaste sorg. Ännu ett litet mästerverk är en trio med liten trumma, som jag fick avnjuta live härom året. Barnet i Bohuslav levde under hela hans levnads tid. En fantastisk mänska och hans tillika fantastiska musik lever vidare.

Tramvaje

2009-02-02T15:06:00.001-08:00

Titt som tätt när jag åker med någon av min nuvarande hemstads spårvagnar, sluter jag ögonen och ser för mitt inre en annan stad passera förbi utanför fönstret. Jag väntar. Jag önskar. Jag hör nästa stationsutrop:

Pristi zastavka, Malostranska!

Det enda som avslöjar att min önskan förblir en dröm är känslan av vagnens fart och att den inte kränger på samma sätt, som i den önskade stadens. Likafullt väntar jag varje gång på utropet och på att jag ska kunna stiga av på Lillsidan och vandra vidare bland gränderna upp via Uvoz till Petrin, för att njuta av utsikten över Städernas Stad.

Bohumil H

2009-01-23T12:38:00.001-08:00

1997 flög han ut genom ett fönster från femte våningen. Varför vet vi inte, men hans alltför högljudda ensamhet ljuder ännu vackert. Kanske flög han till den där rotundan i Budec, där han en gång fann att alla döda duvor samlats för att dö? Kanske överkom han äntligen tvivlet på att hans egna vingar skulle bära? Bohumil Hrabals berättelser lever kvar och filmerna baserade på dem. Och han ger mig ännu idag förtröstan på människans godhet.

Seglare söderut

2009-01-10T13:12:00.001-08:00

En av de vackraste vyerna i Prag avnjuts uppe vid Vysehrads klippor. Gläd dig åt Vltavas flyende flöde söderut liksom norrut och stillheten på denna historiska plats. Njut av mosaiken ovanför porten in till katedralen tillägnad apostlarna Petrus (som ju betyder just klippa) och Paulus, vars spiror syns vida omkring. Ströva i parken med de fantastiska statyerna av Libuse och andra historiska personligheter skapad av Myslbek. Vandra i kyrkogården och ägna en tanke åt alla storheter som vilar här; Dvorak, Smetana, Mucha och bröderna Capek för att nämna några. Det var här som prinsessan Libuse förutspådde Prags storhet. Och storhet är hon. Än idag.

Dagar förbi

2009-01-10T12:45:00.000-08:00

Vissa dagar tar Längtan ut sin rätt,

på ett smärsamt men bitterljuvt sätt.

Hon lockar och drar, i själen hon far

fram som en vindil. Jag blir aldrig mätt

på tinnar och torn, hennes poesi.

Dagar utan henne är dagar förbi...

Labyrinter

2009-01-02T10:15:00.001-08:00

I en av Prags vackra genomgångar eller gallerior som vi skulle kalla dem, finns denne ryttare, skapad av David Cerny. Lucerna Pasaz byggdes i början av 1900-talet av Vacslav Havel, farfar till expresidenten Vaclav Havel. Lucerna har fått behålla mycket av sin forna prakt. Fler passager med vackra namn finns på många håll i stadens centrum. Lucerna betyder lykta eller lanterna. Cerna Ruze är en annan, Svarta Rosen. Koruna - Kronan - ståtar med en gyllene krona högst opp på sitt höga hörntorn. I dessa labyrinter kan man för en stund komma undan gatornas värsta trängseln och gå härligt vilse, både i tid och rum. Det kan ta tid att hitta där inne och när du kommer ut, kan jag nästan garantera att det är på en helt annan gata än den du steg in ifrån eller ut i en trädgård, skyddad från trafikens buller. Karel Peckas kortroman Gallerian, berättar om herr Tvrz som kliver in i just Lucerna för att komma undan en regnskur och av olika orsaker blir han kvar där inne, lever sitt liv i detta mikrokosmos.

2008-12-22T12:27:00.000-08:00

En ensam seglare vid Vltavas långa strand,

en höst intill historiens oändliga strand.

Varthän för seglet dig och vindens hjälpsamhet?

Till en annan kaj i Stadens ödmjukhet?

Smetana polka!

2008-12-19T12:16:00.001-08:00

Sorgen över en förlorad dotter ledde honom till västra Sverige där han levde en tid på en gata nära en av kanalerna som genomkorsar Göteborg. Trots senare i livet förlorad hörsel komponerade han bland annat verket Má Vlast - Mitt fosterland - som uttrycker storheten och skönheten i detta land. Landets språk låter som en porlande bäck, vilt hoppande över sten och gren, i en grönskande skog. Ett språk att förundras över. Ett folk att beundra. Bedrich Smetana, en av de stora personligheterna här. Hans byst tätt intill Vltava, Moldaus oupphörliga flöde.

Skuggor

2008-12-19T12:00:00.000-08:00

Skuggor har legat över staden. Mörker och hunger i människors hjärtan. Tystnad har rått. Aldrig har skönheten svunnit. Mänskors tro vunnit. Stadens längtan och hopp aldrig förgått.

Vysehrad

2008-12-12T12:34:00.000-08:00

Här finner jag ro, från det centrala Prags stundom påträngande larm. Ruinerna påminner om svunna tider, historien är ständigt närvarande men stridernas rop uteblir. Det är syster Libuse, hennes kloka röst jag hör, ett hopp om något nytt, ett preludium till en magnifik tid.

Invalidovna II

2008-12-07T13:28:00.001-08:00

Den magnifika byggnaden uppfördes för att ge husrum åt de av olika krig handikappade soldater med familjer, som saknade bostad. Idag är byggnaden själv en invalid, obegripligt misskött, oförståeligt bortglömt. I stadsdelen Karlín står den i all den prakt, som trots förfallet är lätt att skönja. Underligt hur klockans guld ser nypolerat ut i stark kontrast till stöttorna längs ytterväggen som visar att man inte bör gå för nära, då putsen faller ner i stora bitar.

Greve och fältmarskalk Strozzi, som står staty utanför byggnaden var den som, under 1700-talet upprättade en fond för att huset skulle byggas. Ursprungligen hade man tänkt sig ett kluster av hus, men Invalidovna var det som faktiskt byggdes och den har under århundradena drabbats av många olyckor. Hur högt vattnet stod under den senaste översvämningen är tyvärr lätt att se på husfasaden. Det är svårt att förstå att fastigheten fortfarande används. Den inrymmer idag det nationella militärarkivet. Vid mitt besök i oktober 2007, fotograferade jag, vilket jag blev varse var absolut förbjudet: No foty, no foty! gormade den åldrade vakten i kuren på innergården. Hans blick, ögonen, förtäljde en annan historia. Hans order kunde inte dölja den vänlighet han bar på.

Det sägs att det på 1830-talet bodde ca 1400 människor på dessa 300 kvadratmeter, så Invalidovna har under en tid gjort gott. Dessutom kan man i Milos Formans film Amadeus, se Invalidovna. Det är härifrån som Salieri berättar sin historia, galen av avundsjuka gentemot Mozart. Rykten gör gällande att militärarkivet ska flyttas, men Invalidovnas öde efter detta tycks stå skrivet i stjärnorna.

Invalidovna

2008-12-05T12:27:00.000-08:00

Drakar i snö

2008-12-01T11:34:00.000-08:00

Överallt i Staden finns draken, som symboliserar livskraft och styrka, en i förväg uttagen seger. I Kina, ett land långt borta, är Draken sinnebilden för lycka. Vilken tolkning man än väljer, så är seger vunnen.

Muren II

2008-12-01T11:26:00.000-08:00

Det sägs att Karl IV själv arbetade på muren, sida vid sida med stadens fattiga invånare, de som hade fått anställning för att förstärka fortifikamentet mot eventuella fiender. Heder åt kejsaren om detta är sanning, men hur det egentligen var får vi förmodligen aldrig veta. Det ryktas vidare att kung Karl inledde byggandet av muren med tanke på den stora svält som drabbat Pragensarna, så att de fattiga skulle kunna försörja sina familjer. Inte heller detta är verifierat. Vi kan icke desto mindre hedra Karl den IV:s minne, då han bland annat anlade det som idag anses vara Centraleuropas äldsta universitet.

Muren

2008-11-22T15:29:00.000-08:00

Prags popplar

2008-11-20T13:49:00.001-08:00

Praktfulla och prydligt paraderande står de mot Petrins platå.

Allt annat än präktiga sträcker de sig mot ovan

i paritet med den rymd som finns i denna omgivning.

Platsens historia erbjuder påhitt.

Installation

2008-11-14T11:38:00.000-08:00

En marsdag år 2006 har avbilderna längs den breda tryggt förankrade bron plötsligt och tillfälligt ökat i antal. Konstnären är okänd, installationens inflytande omedelbar. Jag är här, just nu.

Väntan?

2008-11-07T12:42:00.000-08:00

När det myckna snöfallet sakta var på väg att upphöra, den dagen i mellanmånaden, väntade fåglarna på stillheten i Moldaus virvlande vatten. En väntan på klarhet och vägval. Vart om inte i den vackra staden vid flodens böjning..?

Brohaiku

2008-11-07T12:38:00.000-08:00

broarna fjärran

visar vägen till önskan

- mars är väntans tid

Resan

2008-10-31T11:56:00.000-07:00

Resan börjar här. I ett minne av en snötyngd dag i den vackraste av alla städer, Alla Städers Moder. I minnet finns doften av nyfallet vitt, knappt vidrört av mänskliga fötter, endast ytligt beskådat, ej genomträngt eller genomtänkt. Allt ligger orört framför, möjligheterna oändliga.